Idag var det dags, gjorde som vanligt när T skulle sova äta, bad, sova gick kanon som det för det mesta brukar göra. Sen 21:40 hörde ja så ljud från sovrummet, japp han var vaken igen la honom först i våra säng igen, han somnade och jag la över honom. Men så fort jag öppnade dörren så vaknade han. Gav mig fasen på att han skulle somna i sin säng då.
Och efter typ 30-40 min i stor tjut så lugnade han ner sig och la ner huvudet wiihuu men riktigt så lätt gick det ju inte då bara för att man lägger ner huvudet så somnar man inte på en gång men skam den som ger sig. Denna gång vann ja efter en timme så somnade han tillslut .
Var svin nöjd med mig själv först men nu kryper samvetet på mig igen urk var ja en dum mamma nu??
Fast det känns som det inte spelar någon roll denna kamp hade vi/jag varit tvungen att ta i allafall någon dag. Inser ju att det inte räcker med en dag för att han ska somna själv i sin säng, men det är fasen en bra bit på väg.
Urk hatar när man måste göra så här, men förhoppningsvis kommer det något gott ur det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar