I veckan pratade jag med en gammalklasskamrat som skulle ha barn i dagarna. Jag skojade och sa att hon kommer säker på lördag då vi har dop. Hon kom på lördagen men gick vidare till nästa liv redan efter fem timmar. Finner inga ord på hur jälva orättvist livet kan vara ibland. När jag läste vad som hade hänt så kom tårarna. Varför? Varför måste sånt hända? Lider så med dem, ni finns i mina tankar.
Ta hand om varandra. Man vet aldrig vad som kan hända.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Nämen fy...livet kan va så fruktansvärt orättvist! Många tankar till de berörda..KRAM
ÅH, HÅREN STÅR RAKT UPP PÅ ARMARNA. SÅ FASANSFULLT! :(
Stackars Jennie lider med henne
Jennie? Lite magsjuka har nog ingen dött av. Och du behöver inte vara anonym jag vet vem du är ändå.
Åh, fy så hemskt. :-( Blir så ledsen när jag hör sånt där.
Kram!
Hej Lotta!
Cattis här, från Himpa.
Gick in här via Maries blogg, igen, har nog varit inne här förut men hade du bild då ?
Nu ser jag ju att det är du :-)
Hemskt det som hände Hanna och hennes familj, lider så med henne.
Kul att se dig i alla fall!
Kram
Hej Cattis det var inte igår. Allt väl? Jo jag har haft bild nästan hela tiden tror jag.
Ja det är fruktansvärt, så jäkla orättvist livet är.
Kram
Skicka en kommentar